neverkeso

Men jösses! Vilken svår rubrik! 

Jag säger äpple. Det har varit min favoritfrukt sedan jag var barn. Jag har alltid tyckt om den friska, frasande känslan av att bita en stor tugga i ett äpple. När mina barn var små hade vi alltid, alltid en skål med äpplen stående framme (fast jag vet att de ska förvaras i kylskåpet för att hålla länge. Men det var egentligen inget stort problem, för äpplena gick alltid åt snabbt när mina barn och deras kompisar blev lite sugna på lite blodsocker).

Vi bodde på en ö där vi hade flera knotiga gamla äppelträd i vår trädgård. Ett av träden hade lite sura äpplen, men de var ändå så goda att man inte kunde låta bli att äta dem. Och när det var goda äppelår fick vi massor av äppelmos och äppelsaft av dem.

Dessutom hade vi några äpplen av obestämd sort, men det bästa av allt var ett träd med Astrakaner. Det doftade underbart när de första kyliga höstmorgnarna kom. Alltid när jag känner doften av Gravensteiner minns jag livet i skärgården, med barn som somnade på en filt mitt i blåbärsriset när vi plockade svamp, med en tjurig blå Burmakatt som älskade vår labrador och vår golden retriever över allt annat, så hon följde med på skogspromenader, men satte sig på en sten och såg märkvärdig ut när vi var nere vid stranden och lät hundarna bada.

Men det handlade ju om frukt nu. Om äpplen och apelsiner.