Dyrgripar i källaren
Ni vet när man var liten och såg på läskiga filmer, där folk gick ner i skumrasket på slingrande, knarrande trappor, långt ner i mörka källare med tjocka, murade väggar, där det alltid stod en skummis/mördare/monster/övernaturligt väsen/rysk spion och väntade i en vrå (varför stod de alltid och väntade på platser där det nästan aldrig skulle dyka upp någon?), och ni vet hur otroligt nervkittlande det var att titta på trappscenerna. Eller hur? Ni kommer ihåg den skräckblandade förtjusningen när man visste att något spännande skulle hända nere i de djupa källarvrårna.
En sån källare finns i vårt hus. Slingrande, smal trappa med skum belysning, och sedan kommer man ner till skumma rum med tjocka murar. Dock utan skummisar/mördare/monster/övernaturliga väsen och ryska spioner. Vad jag vet i alla fall.
Men så här ser det ut på väg ner.
När man står där nere finns det två små rum, varav det ena är en jättehärlig matkällare. Där kan man förvara sylt, saft, konserver och allt möjligt. Men än så länge står de här dyrgriparna där i mörker och perfekt temperatur.
Kommentarer
Trackback