#Blogg100 2016 -dag 9

Det visar sig att det dröjer 12 minuter innan nästa tåg kommer. Och jag tittar mig omkring och konstaterar att våra pendeltågsstationer i allmänhet inte är speciellt trivsamma ställen. Stengolv, kakelväggar och hårda tak som gör att alla ljud blir skräpiga och skarpa. Fotsteg ekar mot allt det hårda. Skrapet från en väska som ställs ner på golvet blir skärande högt. 
Ofräscha toaletter som bara får besök av människor som absolut inte klarar att knipa ihop längre. Någon som slår sig ner strax bredvid på den hårda träbänken, och rosslar och hostar, och luktar gammal fylla, frän cigarettlukt och gammalt surt urin.
Tio minuter kvar tills tåget kommer. Fem högljudda ungdomar passerar spärren i grupp, men var och en är försjunken i det blåa ljuset från mobilskärmen.
Åtta minuter kvar. Ett tåg åt motsatt håll kommer in på stationen. Under några minuter fylls kakel- och stenhallen av fotsteg, småprat, skrap, gnissel, småbarnsgråt, skratt, gräl, suckar och det metalliska ljudet från högtalarrösten som berättar om tåg som ska komma och gå.
Fem minuter kvar. Jag reser mig och går långsamt ut på perrongen. Snart viner det lite i järnvägsspåren och strax därefter är jag på väg hem.
I huvudet finns massor av idéer om hur man kan göra stationerna trivsammare.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback