Klassamhället förklaras med hjälp av Coop i Hammarby Sjöstad

Vid entrén sitter en tiggare på en liten låda. Det är alltid samma man som sitter där. Han känner igen övriga kunder och hälsar alltid extra hjärtligt på de vänliga själar som emellanåt lämnar en kasse med returflaskor till honom. Han är tacksam för möjligheten att kunna panta och få några kronor på det viset. 
Några av kunderna inne i butiken vrider och vänder på varje korvöre, och letar alltid efter reavaror, kort-datum-varor och utförsäljningar i största allmänhet. De är beredda att gå till olika butiker på sin dagliga inköpsrunda, för att hitta fyndvaror på alla ställen.
En annan kategori av kunder kan köpa det mesta till ordinarie pris, men de väljer alltid det billigaste alternativet av alla produkter. De lyxar sällan till det genom att köpa KRAV-märkta varor eller lyxiga fabrikat. I slutet av månaden inskränker sig deras inköp till det allra nödvändigaste. 
Så har vi en kategori av kunder som obekymrat plockar åt sig sina varor. De sätter kvalitet och miljötänk högt på sin prioriteringslista, och de köper alltid det finaste färska köttet och färska skaldjur. Allt är KRAV-märkt, rättvisemärkt, nyckelhålsmärkt, ECO-märkt och av prima kvalitet. Pengar är verkligen inget problem för dem. Inte ens i slutet av månaden behöver de prioritera bort sin höga kvalitet.
Nästa kundkategori är de personer som hastigt rusar in för att köpa något de har glömt att köpa i Östermalmshallen eller motsvarande ställe. De skäms lite över att behöva sätta sin fot i en simpel Konsumbutik, men ibland har nöden ingen lag. 
Och den sista kategorin kan egentligen inte benämnas kundkategori. Det är de som glider förbi utanför butiken i en stor Lexus, Porsche, Ferrari eller Aston Martin. De vet inte ens hur man gör när man köper mat i en livsmedelsbutik. Lika lite som de vet hur man lagar sin egen mat. 
.
.
Jag skulle vilja påstå att vår kvartersbutik är ett Sverige i miniatyr.

Kommentarer
Postat av: Freja

Ja, det känns igen! Och jag hör till de som handlar men inte behöver fundera på vad det kostar. Jag köper mitt samvete genom att ge en slant till mannen utanför vår butik varje gång jag handlar, men är så otroligt privilegierad...

Svar: Ja, nog har vi olika ekonomiska villkor i vårt samhälle!
Fia


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback