Grannarna

Jag bor i ett hus som uppenbarligen är välisolerat, för jag hör aldrig något från grannarna. Man hör varken fotsteg, tvättmaskiner, duschar, musik, barnskrik eller prat. Det är självklart väldigt behagligt men det gör det svårt att avgöra hur mycket man själva kan låta, hur hög volym man kan ha på tv och musik utan att störa.
Därför känns det så konstigt när jag plötsligt hör upprörda röster som talar skarpt med varandra. Jag vet inte om de ser en film med galet högt ljud (men helt utan filmmusik eller andra ljudeffekter) eller om de grälar.
Jag tror faktiskt att de grälar. De kanske är trötta, slitna och besvikna över en semster som inte har blivit som de tänkte. Som regnade bort. Eller som inte nådde förväntningarna av andra skäl.
Jag tror att det var den familjen som firade födelsedag för något av barnen för några veckor sedan med en glad fest på gården, de hade skrivit jättestora grattishälsningar med krita på asfalten på gården och så hade de många gäster i en skrattande picknick på gräset på innergården.
Och idag grälar de. Hemma hos dem är stämningen tydligen väldigt dyster. Passar ihop med den blyertsgrå himlen över hustaken.
Märkligt hur det kan bli.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback