Antikrundan

Jag satt nyss och tittade på engelska Antikrundan. Ni vet programmet där folk plötsligt får för sig att rota runt i lådor som står i källare och garage för att plocka fram tavlor, skålar och leksaker som ska värderas. Några värderade ett armbandsur som hade legat i garaget i 30 år. Det visade sig vara värt 50 000 pund. Och en man hade ett gammalt hemtillverkat trätåg, troligen tillverkat av ett bordsben och ett stolsben. Det visade sig vara kanske världens äldsta leksakståg och var värt 15 000 pund. Och så kom en man med en metallvas som han hade fått av si farfar. Han gissade att det var en kinesisk vas, kanske 200 år gammal. Då visade det sig att det var en vas från en gammal kinesisk period (kanske Yin-perioden eller nåt sånt) så den måste vara cirka 1000 år gammal och var värd en hiskelig massa pengar. Ägaren bestämde sig för att sälja vasen på auktion med hjälp av en auktionsfirma. Tråkigt nog fick man inte veta hur mycket pengar han fick. Nu spejar jag runt i lägenheten för att hitta dolda skatter. Kanske det skeva metallfatet från min farmor kan trygga min ålderdom? Eller kanske någon av de grådaskiga silverbesticken som ligger och skaver i lådan? Eller så är det någon detalj som man aldrig någonsin trodde att det skulle kunna ha något värde, som visar sig vara rena rama guldgruvan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback