Tjechovs "Måsen" på Dramaten

Såg "Måsen" på Dramaten i går. Pjäsen var översatt av Norén, i regi av Vibeke Bielke. Jag var aningen skeptisk till att se en Norén-pjäs. Har sett ett par tidigare, och tycker att det är jobbigt med eländet och överdrivna känsloutbrott. Men Måsen var faktiskt sevärd, med många duktiga skådespelare, spännande scen och en slags närvarande känsla mellan publik och ensemble. I början av pjäsen var det till exempel inte helt nedsläckt i salongen, så skådespelarna kunde titta ordentligt på sin publik. Kanske jobbigt för dem, men det gav en extra nerv åt föreställningen.
Det var intressanta karaktärer där ingen visade sig vara genuint ond eller god, även om man inledningsvis skapade sig en förutfattad uppfattning. Folk var både egoister och offer, i hög grad själva ansvariga för sitt öde. 
Det var lite sorgligt, lite kärlek, lite sex, lite svek, lite skratt, lite galenskap, lite åldrande, lite patetiskt, lite lättsinnigt och lite fattig-rik-jämförelser. Som livet brukar vara i Noréns tappning.
Några skådisar levererade repliker med sådan inlevelse att saliven stänkte lång väg. Det längsta stänket for nog iväg närmare en meter. Har nu funderat på att gå och se pjäsen kan jag faktiskt rekommendera den!
 
Men när ni går dit ska ni få veta en hemlis från en no-lärare: Den skjutna måsen som finns med i pjäsen ser lite ut som en skrattmås, men sen har den en röd prick på näbben, som gör att den ser ut som en trut. Jag lovar att jag var den enda i salongen som satt och funderade över den röda pricken på näbben...
 
 

Kommentarer
Postat av: Freja

Eftersom jag ändå inte bor så till att jag kan gå på pjäsen blir jag lika fascinerad som dig över måsen som kanske är en trut...

Svar: Hoppas att ingen berättar det för personen som har fixat rekvisitan!
Fia


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback