Min riktiga dator är äntligen tillbaka!

Idag fick vi äntligen återförenas efter drygt en och en halv månad på olika håll, min dator och jag!
Datorn mådde ju inte så bra när det regnade in i vårt arbetsrum, och den största läckan skvalade in över mitt skrivbord, där datorn stod. Trots att jag upptäckte det hela och snabbt torkade av den, deppade den ihop och tappade orken lite mer för varje dag, tills den efter några dagar vägrade att gå igång överhuvudtaget.
Jag lämnade den motvilligt ifrån mig, eftersom det kändes som om jag aldrig skulle få se den igen. Till att börja med verkade det som om datorn var totalt förlorad, och allt som fanns på den var borta fö evigt. Flera års flitiga anteckningar och planeringar av olika arbetsområden. Arbetsuppgifter, förhör, prov, artiklar, texter, bilder, korta filmsnuttar. Allt var borta!
Men som tur var hittade vår IT-tekniker en programvara som kunde plocka fram sparade filer och dokument även i ganska förstörda datorer, så han lyckades återskapa det mesta till mig, och vi tankade över dyrgriparna på min externa hårddisk.
Jag fick låna en annan dator i väntan på att min pajade dator skulle analyseras.
Den datorn var en lite äldre mac, men den fungerade skapligt och jag kunde göra alla nödvändiga uppgifter på dagarna. Tyvärr var det rörigt i en sal där vi skulle ha konferens en dag, så vi satte oss mitt i rummet runt några bord, och kopplade ihop oss med skarvsladdar. Tja, och så råkade någon snubbla på den långa sladden, så att min dator damp i backen... Hela laddningskontakten blev intryckt och gick sönder, så jag fick gå till IT-teknikern igen.
Då fick jag låna en ny (gammal) dator i ett par veckor. Sedan fick jag ta över en dator av den nya modellen, men den var begagnad, för den hade tillhört en kollega som precis hade slutat på vårt jobb. Den hade en pytteliten buckla på locket, något som vi betraktade mest som ett skönhetsfel, och jag fick frågan om jag ville behålla den, eller bara låna den medan jag väntade på att min egen skulle repareras. Jag tyckte först inte att den lilla bucklan spelade någon roll, men när jag hörde att datorn hade ett konstigt knäppande ljud och lät lite märkligt när man hade suttit och jobbat ett tag på den blev jag orolig att ytterligare en dator skulle paja under min ömma omvårdnad, och då blev jag orolig att jag skulle betraktas som en slags munchauser-syndrom-person mot digitala produkter, med ett tvångsmässigt behov att skada och förtöra alla datorer som kom i min väg, så jag bad att få tillbaka min egen dator när den var reparerad.
Och idag fick jag tillbaka min egen lilla mac! Pigg och glad och orepad och obucklad! Som jag har längtat!

Kommentarer
Postat av: Freja

Skönt att allt löste sig! Jag är en sån som pajar elektroniska grejor lite random. Som automatiska dörrar som vägrar se att jag kommer och ska in. Jag vet inte hur många sådana jag varit på väg att gå rakt in i. Så pinsamt att sen stå och hoppa och vifta för att de ska uppmärksamma mig och sen ändå i slutändan behöva räddas av någon annan som ska ut eller in... Sen brukar kopieringsmaskinerna på jobbet börja krångla så fort jag kommer in i kopieringsrummet, jag behöver inte ens röra dem... Så antingen är jag en person med så låg utstrålning att det bildas nått sorts vakuum som får elprylar att dö, eller så har jag så mycket utstrålning att det blir någon form av överspänning...

Svar: Härligt att ha så mycket utstrålning! :)
Fia


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback