neverkeso

Jag fylldes plötsligt av medlidande med tomaten som så tålmodigt hade legat och väntat på att få hamna i en sallad eller att få skivas upp för att pryda en smarrig macka. Plötsligt hade den förlorat sin forna fräschör och dög inte längre. Den skulle bytas ut mot en med slätt och blankt skinn, en tomat utan livserfarenhet och tålamod. Det kändes lite vemodigt att lägga den i soppåsen. Att kassera den för att den hade blivit lite rynkig. Nä, den var värd att få bli uppäten!