neverkeso

 

Jag hade ett samtal med en liten ledsen kille idag. Han berättade om sina bekymmer, och jag kunde förstå hur han hade hamnat i den situationen. Han hade agerat på ett sätt som kändes otroligt välbekant för mig. Han hade i princip samma personlighet och temperament som jag har.  Han hade gjort saker och hanterat situationer som jag troligen skulle ha gjort. 

När jag gav honom kloka råd och resonerade om hur han skulle kunna göra om han hamnade i samma situation igen kändes det som om jag egentligen satt och berättade för mig själv vad jag skulle ha sagt och gjort i olika situationer. Gamla misstag dök upp i mitt huvud och han trodde ju förstås att jag pratade med honom. Men i själva verket analyserade jag mig själv och gav mig själv en rad goda råd, och peppade mig själv på ett välgörande sätt. 

.

Efter samtalet kände jag mig mycket klokare. Och även pojken såg glad och samlad ut. En riktig win-win-situation.