Nya utmaningen nummer 86: Jag är ju ingen talare, men…

Jag tycker om att leka med ord och upplever ofta att vissa formuleringar liksom bara kommer farande in i huvudet, så jag borde egentligen ha ganska lätt att hålla tal. Men jag är ganska blyg och tycker inte att det är en höjdare att stå i centrum, så vid de tillfällen jag har hållit tal har jag varit tvungen att ladda rejält innan. Med mod alltså (jag insåg plötsligt att man kunde tolka det som att jag var tvungen att ladda med alkohol för att samla mod, men så illa är det inte).
Jag har vid några få tillfällen hållit tal när det har varit bröllop, födelsedagar och andra viktiga händelser för människor som betyder extra mycket för mig. Då talar jag från djupet av mitt hjärta och menar varje ord jag säger, så efteråt känner jag mig nästan lite trött, som om jag skulle ha genomfört en fysisk prestation.
 
Fast när jag tänker efter har jag ju hållit tal för alla barn och föräldrar på skolavaslutningar i egenskap av skolledare. Och en gång när jag var aktiv i lokalavdelningen i facket hade vi en stor samling för 450 personer, och fem minuter innan det skulle sätta igång insåg vi att ordinarie presentatör saknades, så jag fick snabbt som ögat hoppa in och improvisera hela kvällen. Då hann jag inte ens bli nervös.

Kommentarer
Postat av: Anna Filipendula Rudbeckia

Jo men det är en prestation..man blir trött av att leverera ord. Jag är heller ingen talare men av någon konstig anledning är det ändå jag som hörs mest på personalmöten o dyl. :)

Svar: Dina kommentarer på blogginlägg är alltid så vänliga och välformulerade, så det märks att du bryr dig om alla människor. Då kan jag tänka mig att du uttrycker dig lika klokt och genomtänkt även på personalmöten.
Fia


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback