Dagens hysteriska skratt

Idag fick jag mig ett gott skratt när jag slank in på en drop-in-tid hos frissan och fixade lite ful utväxt. Det var nämligen en väldigt skämtsam, busig och humoristisk frissa som tog hand om mig. När hon kom och kollade håret när jag hade suttit med geggan i håret en stund flämtade hon till och sa med lite plågad röst:
- Men oj, ditt hår har blivit alldeles knallblått! Här på sidan är allt blått.
Sen skrattade hon till och sa att hon bara hade skojat, och både hon och jag hade svårt att sluta skratta.
Roligt att hon vågade skämta så brutalt med en kund hon inte kände. Hon måtte ha känt på sig att jag skulle uppskatta skämtet. Det var dagens andra hysteriska skratt.
 
Det första hysteriska skrattet var på eftermiddagen på jobbet. Vi satt några stycken i vårt arbetsrum och jobbade med lite av varje. En kollega rensade bort gammalt skräp ur sina skrivbordslådor, en annan satt och planerade ett kommande arbetsområde, en tredje satt och pluggade lite på en kompletteringsutbildning han ska genomföra under hösten, jag satt och rättade några läxförhör och den femte kollegan pratade i telefon. Det var inte så att vi tjuvlyssnade, men vi överhörde det han sa. Han pratade uppenbarligen med någon form av myndighet där han skulle redovisa vissa fakta. Bland annat skulle han tydligen lämna en sorts kod, bestående av siffror och bokstäver. Med hög röst sa han:
- SPN72 - Stig Petter-Niklas sjua tvåa ...(Och han sa verkligen Petter-Nicklas som ett dubbelnamn, inte som två separata namn)
Jag som av naturen är fnittrig gjorde som vanligt en snabb association, men lyckades hålla tillbaka ett skratt. Till att börja med. Men när den pluggande kollegan lät undslippa ett litet fniss bröt vi andra totalt ihop av skratt. Vi skrattade så högt att stackarn som satt i sitt seriösa mundighetssamtal var tvungen att snabbt gå ut från rummet för att kunna fortsätta sitt samtal på ett vettigt sätt. 
När han kom tillbaka efter en liten stund satt vi fortfarande tårögda och skrattade hysteriskt.
Ni vet den där situationen när man inte kan sluta skratta för att man egentligen får skratta.
På väg hem från jobbet tänkte jag på situationen igen och skrattade högt för mig själv.
 

Kommentarer
Postat av: irene

HAhhahaha hur trötta var ni egentligen ? :D

Svar: Mycket trötta, och skrattet var väldigt befriande!
Fia

2013-09-06 @ 21:51:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback