neverkeso

Ni har väl sett filmen Leon? Har ni inte sett den kan jag berätta att det är en väldigt speciell film om en yrkesmördare som kallhamrat kan meja ner människor utan att röra en min. Av olika skäl får han en liten föräldralös flicka på halsen, och deras relation är så fantastisk att jag nästan få tårar i ögonen när jag tänker på det. Leon bryr sig bara om den lilla flickan och en krukväxt, som han vårdar ömt. Så är det för mig också. Nej, det där lät ju konstigt. Jag är ingen yrkesmördare, ingen amatörmördare heller för den delen, utan jag är en ganska fridsam person. Men jag har en krukväxt som jag vårdar ömt. Min lagerplanta. Jag ville så gärna ha en lagerplanta redan för många, många år sedan, och jag försökte på alla vis få en i min ägo. Jag åkte till stora plantbutiker, men de hade inga, och jag sökte på alla möjliga ställen utan att lyckas. Så tog min svåger hem två plantor från Italien, och trots att jag vårdade plantorna ömt vissnade de efter en tid.

Och så för 7-8 år sedan hittade jag en liten, liten lagerplanta i en fiskbutik, och jag köpte den naturligtvis (numera finns det lagerplantor på en himla massa ställen, så nu är det inget märkvärdigt alls). Den lilla plantan växte och växte, och jag kände mig som Leon med min planta. Så köpte jag en ny lägenhet, och släpade med mig plantan dit. Sen skilde jag mig och släpade med mig plantan till alla tillfälliga bostäder jag hade under några år. Och plantan finns fortfarande vid min sida. 

Nu är det vår, och min fina lager har skjutit ut små ljusgröna fina blad! Och jag blir lika förtjust som om det vore ett litet barn! Så här fint