neverkeso

Igår var jag på en nypremiär på "Rövare" på Dramaten, Det var glammigt värre, för på väg dit mötte vi Rachel Mohlin som var ute och gick på Hamngatan, och framme vid Dramaten stod Marie-Loiuse Ekman utanför entrén och var social och log och hälsade på alla besökare. 

Pjäsen startade ganska spännande med en blåbelyst öppen scen där skådespelarna stod på plats, fullständigt frysta hela den tid det tog för åskådarna att hitta sina platser. Det kändes som att skådisarna knappt blinkade på tio minuter. 

Scenen var mycket sparsmakad med i princip ingen rekvisita alls, utan det var ljussättning, en cembalo och en ställning med en rokokoklänning som användes för att driva handlingen framåt. De sjöng lite grann, men även där var det sparsamt med ackompanjemang. Inga stråkar eller häftiga trummor där inte.

Det var klart intressant att se den här uppsättningen, och skådisarna var väldigt skickliga. Tyvärr tyckte jag att det blev lite långtåkigt, även om det var mycket tänkvärt som framfördes. det var en aning obbigt att de skulle illustrera känsloutbrott med att skrika upprört till varandra med jämna mellanrum.

 

Då tyckte jag bättre om förra veckans Dramatenpremiär (ja, nu verkar det som om jag ränner där varje vecka,  men det är en slump att det blev så just nu) "Den goda människan i Sezuan". Den var riktigt rolig och tänkvärd, och trots att den föreställningen var betydligt längre kändes den aldrig långtråkig. Dock inget kändisfrotterande vid det besöket!