Plågar du ungarna???
Tänk er en klass med normaltrötta och normalfnissiga femton och sextonåringar. Tänk er att de har skrivit ett nationellt prov i kemi i tre timmar på förmiddagen. Tänk er sedan att när de ska arbeta efter ordinarie schema efter lunch slumpar det sig så att de ska ha en lektion med matte och en lektion med fördjupningsmatte.
Tänk er dessutom en ganska trött lärare som har slitit hårt den senaste tiden för att få alla ungar att göra sitt allra bästa (vilket inte riktigt alla ungar har gjort och det har gjort den trötta läraren ännu tröttare)
Vad gör man då för att få alla ungar att orka med eftermiddagen? Knepigt!
Till att börja med plockade vi fram en film som handlade om mönsterkonstruktion och de "förvrängda" gatumålningarna som är så häftiga, ur ett matematiskt perspektiv, samt en kort historisk sammanfattning av hur siffrorna har uppstått i olika kulturer och hur själva matematiken och positionssystemet har sitt ursprung i beräkningar med snäckor och stenar som lades i ränder på en sandbädd. Jag trodde att eleverna var för trötta för att uppskatta filmen, men de tyckte faktiskt att den var intressant.
Och så var det dags för sista lektionen, efter en lång och kämpig dag med solens frestande glittrande strålar utanför fönstret. Då plockade jag på skoj fram den gamla berättelsen om riskornet på schackbrädan och tänkte att det kanske skulle kunna locka någon elev att räkna hur många riskorn det skulle blir totalt. Och tänk - alla kastade sig över uppgiften, och en kollega som kom in i rummet och såg hur alla elever satt knäpptysta, fullt koncentrerade på sina uträkningar frågade förvånat om jag plågade ungarna med prov igen.
En av eleverna hade bestämt sig för att göra alla uträkningar manuellt - han har som princip att nästan aldri använda miniräknare - men eftersom hans beräkningar inte blev klara var vi tvungna att spara hans papper under skrivbordsunderlägget så att han får fortsätta nästa gång.
Men visst plågade jag ungarna!!
Tänk er dessutom en ganska trött lärare som har slitit hårt den senaste tiden för att få alla ungar att göra sitt allra bästa (vilket inte riktigt alla ungar har gjort och det har gjort den trötta läraren ännu tröttare)
Vad gör man då för att få alla ungar att orka med eftermiddagen? Knepigt!
Till att börja med plockade vi fram en film som handlade om mönsterkonstruktion och de "förvrängda" gatumålningarna som är så häftiga, ur ett matematiskt perspektiv, samt en kort historisk sammanfattning av hur siffrorna har uppstått i olika kulturer och hur själva matematiken och positionssystemet har sitt ursprung i beräkningar med snäckor och stenar som lades i ränder på en sandbädd. Jag trodde att eleverna var för trötta för att uppskatta filmen, men de tyckte faktiskt att den var intressant.
Och så var det dags för sista lektionen, efter en lång och kämpig dag med solens frestande glittrande strålar utanför fönstret. Då plockade jag på skoj fram den gamla berättelsen om riskornet på schackbrädan och tänkte att det kanske skulle kunna locka någon elev att räkna hur många riskorn det skulle blir totalt. Och tänk - alla kastade sig över uppgiften, och en kollega som kom in i rummet och såg hur alla elever satt knäpptysta, fullt koncentrerade på sina uträkningar frågade förvånat om jag plågade ungarna med prov igen.
En av eleverna hade bestämt sig för att göra alla uträkningar manuellt - han har som princip att nästan aldri använda miniräknare - men eftersom hans beräkningar inte blev klara var vi tvungna att spara hans papper under skrivbordsunderlägget så att han får fortsätta nästa gång.
Men visst plågade jag ungarna!!
Kommentarer
Trackback