Luttrad pendlare

Förr i tiden hade jag promenadavstånd till jobbet, men de senaste åren pendlar jag ganska långt varje dag. Jag har hittat ett par bussar som passar riktigt bra, och jag tycker till och med att det är skönt att rensa hjärnan under åkturen.
Men idag var det minst sagt kaotiskt i trafiken så det var en ganska äventyrlig resa.
Det började med att bussen var 32 minuter försenad. När den väl kom stånkade den fram i betydligt långsammare tempo än vanligt beroende på de nedsnöade vägarna. När den svängde in för att stanna vid ett industriområde fastnade den i den djupa snön och chauffören fick tråckla och trixa en bra stund för att få loss oss ur drivorna.
När vi väl kom fram till terminalen hade min anslutningsbuss givetvis redan gått. Jag stod alltså småhoppande och väntade på nästa. När den kom var den djupt efterlängtad av oss alla i kuren.
Den bussen påbörjade sin färd. Knappt halvvägs stannade den bakom en annan buss strax före en rondell vid en bro. Chauffören ropade ut: "Jag kommer inte ut, så ni kan gå av om ni vill" Gå av! Mitt i "the middle of nowhere" med nästan en halvmil kvar till jobbet? 
De flesta av oss satt kvar och hoppades på ett under. Efter ca 20 min lyckdes de få loss bussen framför, och med lite bökande till ytterligare några minuter kom även vår buss loss igen. För att klara färden var den tvungen att åka in i rondellen MOT färdriktningen och sedan åka ut ur rondellen på fel ställe MOT färdriktningen igen. Den åkte in i ett helt galet område och gjorde en lång sväng genom flera kvarter innan den svängde ut på landsvägen igen. På fel ställe. I fel riktning. Den var tvungen att ta en sväng tillbaka för att lämna av och hämta upp passagerare vid en tågstation. Vid tågstationen skulle bussen svänga runt på en vändplan, men där fastnade den igen. Ohjälpligt den här gången. Vi var tvungna att kliva av och gå mot tåget.
Eftersom jag vid det laget hade varit på väg mot jobbet i tre timmar tappade jag sugen och ringde och sa att jag gav upp och åkte hemåt i stället. De fick säga eller göra vad de ville, jag åkte hem.
Alltså gick jag mot pendeltåget. Som naturligtvis var försenat! När det äntligen kom 20 min försenat var vi många som klev på. Då satte tåget igång och började åka. En kort stund. Kanske ett par minuter. För nu var vi stående på spåret mellan två stationer. Fel på växeln...
Efter en liten stund satte tåget igång igen. För att stå och vänta på nya order vid nästa station. Efter ett tag åkte tåget vidare. Några stationer. Sen blev det stående. Länge. Länge. En pressad högtalarröst informerade om att tåget skulle tas ur trafik, så alla passagerare rekommenderades att ta sig till tunnelbanan.
Med en kopp kaffe och en varm kanelbulle klev jag på tunnelbanan in mot Slussen för att byta till min linje. Tunnelbanorna gick som de skulle. Det får man väl vara tacksam över.
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Jazzhoppan

Oerhört tröttsamt... Vissa dagar vill jag bara flytta från stan men inser ganska snabbt att sånt här ingår ibland i vardagen i storstan men lik förbannat lika tröttsamt...

Postat av: lillsyrran

Huva!
Själv cyklade jag till jobbet dagen efter ovädret. Cykelbanorna var dolda bakom drivor så jag fick cykla på gatan. På Ringvägen höll jag mig så långt in till kanten som möjligt, men trots det gick det inte för två bilar att passera mig samtidigt. Vilket fick en bilist att tuta på mig en, en annan att veva ned fönstret och ropa: "Kunde du inte ha låtit cykeln stå idag!"
Jo, problemet i trafiken den dagen var väl alla cyklister på vägarna...

2012-12-12 @ 21:19:21
Postat av: Anna-Lena

Den dagen satt jag några timmar på järnvägsstationen i Gävle och studerade folklivet. Inte alls enligt min plan för dagen...

2012-12-13 @ 19:50:28
URL: http://mammselen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback