neverkeso

Boken beskriver människorna i ett hus på Star Street. Den växlar mellan nutid och olika episoder i personernas förflutna, allt för att förklara deras beteende och reaktioner. Man får lära känna de olika människorna genom berättaren, som är ett mystiskt väsen som besöker Star Street i ett bestämt syfte. Vad syftet med besöket är avslöjas först mot slutet i boken.

När Keyes skriver brukar det vara så galet roligt att man bitvis skrattar så att tårarna sprutar, men den tokroliga galenskapen finns inte riktigt med i den här boken. Det finns många underfundiga och träffsäkra beskrivningar av personer och miljöer, och Keyes är en mästare på att hitta humoristiska metaforer, men det finns ett annat allvar i den här boken. Inledningen är en aning rörig (men samtidigt vet jag inte om jag tycker det för att jag hade mycket att göra på jobbet då jag började läsa boken, så jag kunde inte riktigt koppla av och koncentrera mig på läsningen), men man får ganska snart klart för sig vilka de olika personerna är och vilka kopplingar de har till varandra.

Keyes har nästan alltid ett allvarligt budskap som tema i sina böcker - även de allra skrattframkallande böckerna bottnar i ett stort allvarligt ämne - och i den här boken står det en hel del om våldtäkter, där utredningar läggs ner, förövarna går fria och offren står utan stöd. Offren blir snarast misstrodda, eller skäms för att berätta vad de har varit med om.

Boken är läsvärd, eftersom Keyes skriver med flyt och hon leker med formuleringar på ett personligt sätt. Det är även roligt att få läsa orsaken till varför den mystiska besökaren har kommit till Star Street, men jag tänker inte avslöja det här.

Marian Keyes har lidit svårt av djupa depressioner de senaste åren, så pass allvarliga att hon har slutat skriva sitt månadsbrev till sin hemsida mm. Vid några tillfällen har hennes man och hennes förläggare skrivit förklarande texter för att läsarna ska förstå varför hon inte skriver för närvarande.