neverkeso

När han hälsade välkommen slätade han till sin svindyra kostym lite grann, fingrade på nedersta knappen lite kokett (ni vet, som Dave Letterman alltid gör), tog i hand och log ett brett leende som blottade en onaturligt jämn och vit tandrad. Det finns inte en möjlighet att den bestod av vanliga bonntänder, utan det var säkert enbart en förmögenhet i porslinsfasader som radade upp sig och bländade mig trots den sobert dämpade belysningen. Hans hud var en aning orange, förmodligen effekterna av en lyxig spabehandling med solbränna i sprayform, för de som ligger mycket i solarium brukar snarare ha en gråaktig, livlös färg på huden.

Med ljudlösa steg på den tjocka, mjuka heltäckande mattan tog vi oss in i själva kontoret., i rummet fanns ett gigantiskt, polerat ekskrivbord och bokhyllor med lagböcker. Jag såg ingen dator eller pärmar med gamla akter eller så.

Han plockade fram några vita pappersark och under vårt samtal skrev han långsamt några få minnesanteckningar med snirklig handstil. Varje snirkligt ord kommer att kosta en förmögenhet och kommer att hjälpa till att finansiera nästa glänsande porslinsfasad eller nästa spabehandling. Jag får glädja mig åt att jag har medverkat till advokatens prydliga framtoning när fakturan dimper ner i brevlådan.