neverkeso

Idag hade jag besök av skolchefen på en av mina lektioner. Jag fick veta i förra veckan att jag skulle få besök idag, så den lektion som var inplanerad var en laboration som jag hade förberett lite extra. Den var faktiskt en högklassare, där jag förstod att eleverna skulle komma med kluriga funderingar. En ren fjäsklektion helt enkelt.

Och så i morse visade det sig att de hade sett fel på schemat, så skolchefen kom intravande på en helt annan lektion. Lite snopet, men jag tänkte att då kör jag väl precis som jag brukar. Jag gör mig inte till och fjäskar utan visar upp verkligheten. Och då kan ni tro att mina gullungar på bråkdelen av en sekund ställde upp på mig. De var helt underbara, och jobbade intensivt, ställde kloka frågor och gav ett vetgirigt intryck. När någon behövde hjälp började de med att hjälpa varandra och verkligen prata matte. Några elever bad om en extra genomgång på ett moment, och när vi gick åt sidan för att ha genomgången kom två elever till och sa: Åh, där måste jag också var med och höra, för jag känner mig osäker på det där! 
Ni som läser tidningarnas katastrofartiklar om dagens skola skulle ha varit tårögda om ni hade varit med.

Nästa lektion var den fantastiska laborationen, och eleverna var mycket riktigt intresserade och hade en massa häftiga funderingar, men då fanns ingen skolchef som kunde se och bli gripen av vetgiriga, stjärnögda 16-åringar. Det fick jag njuta av alldeles själv.

Efter dagens lektioner har vi schemalagd arbetsplatsförlagd tid, och på måndagar ska jag vara kvar till klockan fyra, men idag smet jag iväg lite drygt en timme tidigare. Och vem hamnar jag bredvid på bussen?  Jo, skolchefen naturligtvis!

Busted!

Fast det var ingen fara. Vi hade ett oerhört trevligt samtal under hela resan.