neverkeso

De senaste dagarna har jag läst två böcker som egentligen är väldigt olika varandra, men som visade sig ha vissa likheter.
Först läste jag "En förtjusande man" av Marian Keyes. Jag vet inte om jag var annorlunda när jag läste den här boken, men jag tyckte inte att hon hade det lättflytande språket som hon brukar ha, och jag tror inte att jag skrattade högt en enda gång när jag läste den. Men den var läsvärd eftersom hon har tagit klar ställning mot våld mot kvinnor, och man får möta ett antal kvinnor, som inledningsvis inte är kopplade till varandra, men det visar sig att de har en hel del gemensamt. Vill man läsa den glättiga Marian Keyes och skratta åt en massa tokigheter blir man kanske besviken på den här boken, men behållningen är hennes uppfriskande och rättframma sätt att beskriva både personer och händelser.
I boken har ett gäng transvestiter stor betydelse för handlingen.
..

Och det visade sig av en slump att det fanns transvestiter även i nästa bok, nämligen "Klädd för döden" av Donna Leon.
Det är en kriminalhistoria som utspelar sig i Vendig. Som vanligt får man möta kommissarie Brunetti som försöker bekämpa brottsligheten i Venedig med omnejd. Donna Leon har en fantastisk förmåga att beskriva stämningar och miljöer, dofter, smaker och känslor. Det känns som om man är närvarande och åker med i taxibåtar eller kliver in i ruffiga hus, eller vitlöksdoftande restauranger.


Det roliga med att läsa två transvestitböcker efter varandra var att författarna hade så olika attityd till transingarna.  I Keyes bok var de roliga kompisar, medan de beskrevs som lite mer skumma och suspekta hos Leon.

Två bra böcker för hängmattan!