Bekännelse angående hästar
Allt det där gör att folk tror att jag är en fena på det där med hästar.
Men nu måste jag bekänna en sak. Jag är ganska skraj för hästar. Jag tycker att de är skräckinjagande stora och de kan vilket ögonblick som helst lyfta en av fötterna och kicka till så att man bara blir en blöt fläck på väggen i spiltan. När de vänder sitt stora huvud mot en kan jag svära på att jag ser en ondskefull glimt längst in i ögonen och när de kröker läpparna på ett hotfullt sätt kan man se huggtänderna blänka, sylvassa och kraftfulla. Jag håller alltid full koll på vart de riktar munnen, för jag är säker på att bli biten i axlarna vilket ögonblick som helst.
Jag är så imponerad av små spinkiga 10-åriga tjejer som utan fruktan kliver in i hästboxen eller spiltan, och lyckas hantera de gigantiska djuren, som säkert väger fem gånger så mycket som tjejerna, utan att bli mosade eller ihjälbitna.
kolla in systerdöttrarnas blogg
kram
kolla in systerdöttrarnas blogg
kram
Jag blev inte nojjig förrän dottern började rida. Då kunde jag bara tänka på förlamningar och andra otäckheter som man kan drabbas av om man åker av. Ändå red jag själv i flera år i tonåren.
Måste faktiskt instämma! Hästar känns lite läskiga och opålitliga. Dock väldigt vackra och graciösa djur!
Otroligt vackra djur, men respektingivande! L
Ha ha precis så känner jag det också!! Jag var en riktig tokfia när det gällde hästar i min ungdom. Jag fullkomligt älskade att rida och blev avkastad många gånger och tävla gjorde jag också. Men idag vete katten om du fick upp mig på en häst:) Kram ha en go dag! Mumin
Haha! Huggtänder :)) Jag har haft egen häst en gång i tiden. Shake It hette han.
Du! Om du vill kan du få min O'Flanagan. Jag har så himla fullt i bokhyllan, så den får inte plats. Jag har skrivit in min e-post i fältet här ovanför, så maila om du vill ha den!
Vackra är de men att hålla på att rykta hästar har aldrig varit min grej. Jag red som ung ibland fast när det var dags att rykta smet jag :D De andra tjejerna tyckte tydligen att detta var kul! Inte jag, jag ville bara åt spänningen att gallopera, trava och få njuta att vara i naturen :D
Jag var en hästtjej när jag var yngre. Jag bodde i stallet. Men nu är jag lite som du. Jag har respekt för hästar och nu vet jag inte om jag skulle vilja ge mig ut på en tur med islandshästar och det var det bästa jag visste för kanske 10 år sen.
Jag tycker precis så som du. Min pappa red så han tog med mig när jag var väldigt liten. Det hjälpte inte alls. När jag var ca åtta bad jag att få slippa och sedan dess har jag inte alls ridit. Min svägerska med familj är hästmänniskor och rider på elitnivå. Det är både hobby och jobb. En livsstil helt enkelt. Kanske hon en dag lyckas få mig att ta ridborgarmärket...men bara kanske.
Jag red i många år å jag brukar rida islandshäst 6gr/termin å jag är livrädd för dem att va med dem i boxen,
ändå sägs det väl att just Islänningarna är snällare en stora hästar,
man ska ha respekt för dem,
ha en go kväll
Spela på travhästar går bra och jag tycker hästkött kan vara gott som pålägg. Men mina ridäventyr har alltid slutat med avkastningar, även från ett snällt gotlandruss. Då blev jag hängande i ett par granar... kanske läge för ett inlägg om detta äventyr? Hästar är stora! Precis som kor... lätt att bli klämd eller omkullknuffad.
När jag var ca 9 år till jag var ca 15 år red jag nästan varje vecka. Trots det är jag ingen "hejare" på det. Min kompis var en tuff hästtjej, som gillade "tuffare" hästar än vad jag föredrog. Kul tyckte jag att det var även att hoppa, men till några tävlingar kom jag inte. Nu för tiden kanske jag hyr (ngn timme) en häst en gång var tredje, fjärde år - mer bli det inte.
Måste erkänna jag är lite rädd jag med, men när sonen red var jag tvungen att vara lite kaxig!
Jag har också ridit islandshäst..väldigt mysigt.
Men kor är jag faktiskt betydligt räddare för...kramen
Är det inte så att man dras till och fascineras av faran lite grann. Sedan kraften och tjusningen med en vild varelse med en massa energi som ofta hästar har. Ha det gott