neverkeso

Jag har vid ganska många tillfällen läst raljerande beskrivningar om hur bloggare tvingas närvara vid tråkiga föräldramöten i barnens klasser. Ofta är det skrivet på ett pubertalt sätt som om bloggaren själv har gått bakåt i sin utveckling. Det märkliga är att det har varit den typen av inslag på bloggar där det i vanliga fall är väldigt kloka och läsvärda inlägg. Jag får ett intryck av att skribenten återupplever sin egen skolgång och gör ett slags halvhjärtat försök till civil olydnad.

För att klargöra eventuella missförstånd ska jag börja med att förklara att vi lärare inte alls längtar efter att jobba flera  timmar sent på kvällen - fram till åttasnåret - efter att ha haft en full arbetsdag från klockan åtta på morgonen. Ofta har vi dessutom lyckats klämma in någon form av möte eller konferens före föräldramötet. Vi är ålagda att ha ett föräldramöte varje läsår, annars begår vi tjänstefel. Mötena kan naturligvis se ut på olika sätt och ha olika utformning, men i vår tjänst ingår att ha föräldramöte årligen och utvecklingssamtal med varje elev minst en gång per termin.
När vi har våra föräldramöten har vi diskuterat igenom innehållet och förberett oss i vårt arbetslag, för att informationen vi förmedlar ska vara aktuell och meningsfull för de närvarande föräldrarna. Vi hoppas också att det ska vara ett bra tillfälle för föräldrarna att träffa varandra och kunna diskutera gemensamma frågor. Många passar på att föra fram synpunkter och ställer frågor om olika saker som rör barnens skolgång. Det kan vara schemafrågor, rutiner, regler, eller frågor som handlar om barnens fortsatta studier.
Om det känns motigt och meningslöst att gå på mötet - låt bli att gå! Gå inte dit för någon annans skull. Gå bara dit om du tror att du kommer att ha utbyte av informationen.