När verkligheten tränger sig på...
Allt var väldigt lättsamt, och vi satt i smågrupper och pratade om lite av varje. Där jag satt började vi prata lite om vad vi planerar att göra nu i sommar. Jag berättade då att vi just nu inte har några spikade planer men att vi har funderat lite på att åka motorcykel till Polen och vidare för att besöka både Auschwitz och Örnnästet. En nybliven pappa i huset höll med om att det kan vara intressant att besöka såna platser. Själv hade han besökt ett annat koncentrationsläger under sin skoltid (nu minns jag inte vilket) och han hade blivit väldigt berörd, speciellt över massgravarna.
- Ja, det är obehagligt när det är ett så tunt lager jord, sa N, som är en ung mamma som bor i huset.
Eftersom jag inte riktigt förstod hur hon menade förklarade hon vidare.
N är kurd och är född i irakiska Kurdistan. Efter kriget blev situationen för kurder vidrig, då Saddam Hussein styrde landet på ett hänsynslöst sätt. Det var fruktansvärda avrättningar, och många kurder flyttade till Bagdad för att det var så farligt att bo kvar i Kurdistan. Jag förstod på hennes ögon att det som hände i Kurdistan var fullständigt vidrigt.
Hon berättade att vid ett tillfälle var det massavrättningar med giftgas. 5000 människor dog i hennes hemstad den dagen. Hon berättade att många dog omedelbart, men en del var svårt skadade av giftet och hade fått brännskador som gjorde att de var alldeles svarta och dog på ett plågsamt sätt av sina skador. N var då 8 år gammal, och hennes tioåriga syster och hennes moster dog och hamnade i en massgrav. Den var täckt med ett tunt lager jord. Det var det hon menade med det tunna lagret. De hittade aldrig hennes mormor, så hon vet inte om även mormodern hamnade i massgraven, men hon vet att hennes syster och hennes moster låg tillsammans i alla fall.
Grymheterna tog inte slut när andra världskriget slutade 1945. Hänsynslösa människor fortsätter att missbruka sin makt här på jorden.Folkmorden fortsätter på jorden. Vi har inte kommit särskilt långt sedan Stalin och Hitler skapade vidrig historia.
Det här hände för mindre än 20 år sedan. Det är inte så uppmärksammat internationellt. Det är ingen turistattraktion. Fortfarande händer det ofattbara saker i Irak och andra länder. Oskyldiga människor kan avrättas på öppen gata helt utan orsak, och utan att förövaren ställs till svars.
Man blir mållös......tänk så mycket hemskheter som händer och sker......hur behåller man sin hälsa efter en sådan upplevelse??? Det gäller att begripa hur bra man har det!!
Jag har faktiskt hör talas om detta i kurdistan och hur hemskt det var
Mindre än tjugo år sen och det läskigaste är att det händer än idag runt om i världen
Intressant bloggnong kram Tingeling
Det är skrämmande var som händer/har hänt i vår värld.
Vad intressant att åka och titta på sådana platser. Det är ju historia och nog blir man påmind av de hemskheter som har varit och är i världen. Om man ändå kunde inse det varje dag att man har det så in i bänken bra här i Sverige...usch när jag hör din berättelse skäms jag över mig själv. Det var ett bra inlägg:) Kram på dig! Mumin
Bra inlägg!
Kram Vargen
På många håll i världen sker hemska övergrepp mot människor. Bra att du skriver om det!
Usch så hemskt! man blir alldeles mållös!
En sådan symaskin hade min mamma också (den står i mitt förråd nu). Den sydde hon alla min systers och mina kläder på. Hon sydde också sina egna också, jättevackra kjolar bl.a. Jag har också sytt mina barns kläder fast mest jul och examenskläder och med en lite nyare maskin.
Fy vad hemskt...och det händer varje dag uti världen..hujeda mig..kan inte fatta varför de måste bråka och döda oskylldiga människor.....kramiz
Ja, många grymheter som händer på vår jord uppmärksammas inte internationellt, 'men ändå händer ofattbara saker, och människor som får genomlida så otroligt mycket, och grymma saker.
Och ofta ställs inte förövarna till svars.
Och för barn att behöva uppleva så ohyggliga saker...det är svårt att tänka på...
Man hade hoppats att världen någon gång borde lärt sig av det förflutna, men grymheter fortsätter på vår jord, även i vår tid.
Man blir så ledsen....
Kram
Va fruktansvärt att inte veta!
ja tänk att det finns så mycket grymhet i vår värld, jag undrar ofta varför.
/Kram
Jag blir alldeles mållös då jag läser. Tänk att bära det med sig och ändå gå vidare i livet. Världen är grym. Att vi råkar vara födda i / bo i Norden är inget annat än en ofantlig tur.
Ja du, vi i Sverige vet inte hu bra vi ha det. För som du säger - det pågår runt om även idag, och inte bara i avlägsna världsdelar. Varje dag dör och misshandlas folk av människor som styrs genom masspskos från maktgalna psykopater till ledare. Afganistan, Irak, Turkiet, Afrika. Främlingsfientlighet i s k civiliserade länder, misshandel av homosexuella eler invandrare på din egen gata. När man börjar tänka efter vilken värld vi lever i, undrar man om utvecklingen verkligen går framåt?
Tack för receptlänken!
Vilken tankeställare! Levande historier om så fruktansvärda saker får mig att vakna upp. Att någon faktiskt berättar är ju så mycket mer levande än en text om något. Man förstår på ett annat sätt.
Har hon funderat på att gå runt i skolor?
Ja, folk säger att vi lärde oss av andra världskriget. Men det är ju knappast sant. Se bara på forna Jugoslavien och det som hände där. I Europa, nästan framför vår näsa, och ändå såg vi inte. Fruktansvärt!
Signerat Lisa Bjurwald (DN 080617)
Lyft slöjan på kvinnoförtrycket
Kvinnan från den saudiska staden Buraida måste ha vetat att det var en dålig idé. Kanske handlade hon på rent trots, av ilska eller uppgivenhet. Kanske trodde hon helt enkelt att ingen skulle märka det. Men när hon satte sig i bilen och vred om startnyckeln gjorde hon sig automatiskt skyldig till en straffbar handling.
År 2008 är det fortfarande förbjudet för ena hälften av befolkningen att köra bil i Saudiarabien, där det i helgen rapporterades om den frisinnade kvinnan, vars make och målsman fick ta över ratten.
Vad mer har hänt på kvinnofronten i Mellanöstern? Den 9 juni uppgav ett forskningscenter vid universitetet i Sana att över hälften av alla gifta kvinnor i Jemen är under 15 år. I maj lyckades en åttaårig flicka i samma land få igenom en historisk skilsmässa från sin 30-årige make. Förra veckan höll iranska kvinnor en tyst protest mot förtrycket. Det är uppenbart att det krävs mer än så för att deras röster ska höras.
"Under de senaste två åren har inga iranska medier, förutom de som publiceras eller sänds utomlands, rapporterat en enda rad om kvinnosaksgruppernas aktiviteter. Alla våra webbsajter har blockerats och är otillgängliga inne i landet", berättar människorättskämpen Fariba Davoodi Mohajer, numera bosatt i Washington, för Adnkronos international.
Årets Palmepristagare Parvin Ardalan, kvinnlig medborgarrättsaktivist, nekades som bekant utresa ur Iran för att ta emot priset i mars. Reportrar utan gränser fördömde i fredags den iranska regimens jakt på "cyberfeminister". Iransk polis grep samma dag nio kvinnorättskämpar, varav fem journalister, i ett försök att skrämma dem till tystnad.
Det här är bara ett axplock från en region styrd av könsapartheid. Det är hög tid för oss europeiska jämställdhetsivrare att sätta dessa kvinnors rättigheter - eller snarare, avsaknaden av dem - på agendan. Förutom solidaritetsaspekten tjänar vi både på ett mer demokratiskt Mellanöstern och på att kvinnosynen inom konservativ islam åtminstone börjar närma sig 1900-talet.
Fint återberättat, om hemskheter som skett och tyvärr fortfarande sker. Har aldrig själv riktigt förstått vad som gör att en del uppmärksammas av nyheterna, medan andra hemskheter bara blir små notiser...
Flera bra kommentarer! Jag håller med och funderar lite smått varför förtryck, etnisk utrensning och galenskaper i varierande storlek (som ibland döljs under religioners påstådda ordning och "så ska det vara"-tolkningar) får fortsätta härja över vår jord. Har vi inte nått längre? Är det inte dags att gå vidare? Helt klart inte, ännu återstår ack så mycket att försöka göra bättre. Heder åt alla som arbetar aktivt för en bättre framtid.
Halabja var en hemsk händelse. Om det nu är en tröst eller inte så fick det och får fortfarande uppmärksamhet, trots allt. För tre år sedan jagades kemiske Ali för att han tillsammans med Saddam skulle ställas inför rätta för dådet, ser jag när jag kollar i pressarkivet.
Det här var ett bra inlägg! Det har skrivit massvis med böcker om andra världskriget och om koncentrationslägren, och på något sätt tror man att det där ligger i det förflutna, men det var inte så länge sedan det skedde etniska rensningar i det forna Jugoslavien och fortfarande sker i andra delar av världen. Det får vi inte glömma.
Jag vill passa på att önska dig en trevlig midsommar!!
Å vilken grym berättelse från verkligheten. Så mycket hemskheter det sker i världen. Fruktansvärt !Bra återberättat.
Önskar dig en fin midsommarhelg, Kram Nalle