Skimrande tanke
Jag såg ett litet barn som blåste såpbubblor och plötsligt mindes jag hur det kändes att fylla lungorna med luft och försiktigt pusta iväg en skimrande såpbubbla.
Ibland hade vi köpt en flaska färdigt såpvatten, men oftast blandade vi till eget av diskmedel, vatten och andra ingredienser som skulle testas. Det blev väldigt olika resultat av de olika blandningarna. Ibland sprack bubblorna nästan direkt och ibland höll de länge och svävade runt, regnbågsskimrande. Jag tyckte alltid att det kändes så sorgligt när de långlivade slutligen sprack. De kortlivade sörjde jag inte alls på samma sätt.
Ibland hade vi köpt en flaska färdigt såpvatten, men oftast blandade vi till eget av diskmedel, vatten och andra ingredienser som skulle testas. Det blev väldigt olika resultat av de olika blandningarna. Ibland sprack bubblorna nästan direkt och ibland höll de länge och svävade runt, regnbågsskimrande. Jag tyckte alltid att det kändes så sorgligt när de långlivade slutligen sprack. De kortlivade sörjde jag inte alls på samma sätt.
Kommentarer
Postat av: Inger Maryissa
När jag var barn gjorde vi också såpvatten själva, och det var en konst att få det så att det gick att blåsa bubblor, och helst riktigt stora sådana.
Och ja, det var trist när de stora långlivade bubblorna sprack.
Men roligt hade vi.
Postat av: Hanna
Det är en fantastisk sysselsättning. Förra året tog jag kort på när brorsdottern blåste. Hon var som galen och sprang efter dem. En bubbla blev helt gigantisk och speglade hela skogen och solnedgången bakom mig. Det fångades på bild. Magiskt.
Trackback