Andlöst

Ibland får jag information jag inte alls vill ha. I fredags kom några elever och ville prata lite. När de berättade om sina bekymmer för mig slog alarmknappen till. Adrenalinnivåerna höjdes rejält. Jag upptäckte plötsligt att jag satt och höll andan.
I hjärnan sprang en chockad och hysterisk kvinna i cirklar. Jag insåg att jag snabbt måste ta hand om henne. Så jag la armen om henne, svepte in henne i varma filtar och satte henne med en kopp varmt kaffe, samtidigt som jag frågade eleverna:
- På vilket sätt tror ni att jag kan hjälpa till?
Då berättade de vilken hjälp de ville ha, och så la de till att det kändes bra att prata med mig för att jag var så lugn av mig.
Jag log lite, höll handen för munnen på den stirriga kvinnan i hjärnan, och kom överens med eleverna om hur vi skulle bära oss åt.
När eleverna hade gått satte jag mig och småpratade med kvinnan i hjärnan, och klappade henne lugnande och tröstande på ryggen. Med blanka ögon försäkrade hon mig att allt var ok igen.

Kommentarer
Postat av: ejmis

Vad jag känner igen mig!!
Visst är det konstigt att utsidan fortfarande kan utstråla lugn när insidan är i uppror??
Det är det som kallas att vara proffissionell.
Snyggt jobbat!!

Postat av: Anonym

Vilken härlig beskrivningen så brukar det vara
i min hjärna oxå men jag har inte lyckats skilja på på kvinnan och mig men nu vet jag hur jag ska göra näästa gpng kram Tingeling

2008-02-03 @ 11:38:47
Postat av: Hanna

Min inre kvinna är oftast lugn. Men när det smäller, då exploderar hon så totalt att jag inte vet vad jag ska göra med henne. Det blir ju pinsamt för mig!

2008-02-03 @ 18:21:47
URL: http://hannasplats.blogg.se
Postat av: Anonym

Åh vad jag känner igen detta! Tänk om andra kunde se vad som försigår bakom den lugna fasaden.... vilken bra beskrivning du gjorde! Hoppas allt löser sig till det bästa! Och var stolt att de törs och vill prata med dig!

2008-02-05 @ 08:18:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback