Bits hon? Eller skäller hon bara?

När våra barn var små bodde vi ute på landet i ett gammalt rött 1700-talshus. Det hade en genuin charm med fantastiska breda golvtiljor och hundraåriga, nedgångna, slitna skurgolv. Förutom barnen hade vi hundar, så vår dammsugare användes flitigt. Naturligtvis är det svårt att få upp alla labradorhår ur de breda golvspringorna, även om man dammsuger både morgon och kväll, men vi försökte verkligen hålla en anständig nivå.

En dag fick vi besök av en äldre släkting till maken. Vi bjöd henne på kaffe och nybakta bullar,och barnen skötte sig exemplariskt, och den nytvättade tvätten vajade glatt ute på tvättlinan, och fönsterna gnistrade i solskenet - ja, det var rent ut sagt rena bullerbyidyllen.
Tills damen tittade ner på sina Helly Hansenklädda fötter! Hon var väl cirka 1.70 när hon kom in till oss, men efter att ha gått runt och med hjälp av HH-materialets statiska elektricitet hämtat upp alla hundhår i springorna hade hon ett hårlager under fotsulorna som gjorde att hon hade blivit minst 5 centimeter längre. Och som hon skällde! Hundarna fick genast komplex och skällde aldrig nånsin mer.
Vi köpte naturligtvis nya sockor åt henne, men hon har aldrig mer kommit hem till oss.


Kommentarer
Postat av: Lena

Jag läser och läser...kan inte sluta!
Vilken trevlig blogg du har!

Postat av: F

Jag bugar och tackar

2007-09-18 @ 16:47:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback