Pedagogisk måltid

Idag kände jag hur stressen kröp i mig, när jag fick ändra i dagens schema för att täcka upp för en sjuk kollega, så jag fick bara cirka 20 minuter på mig att äta.
Väl i matsalen hamnade jag bakom en hel grupp 6-åringar med en tålmodig och pedagogisk fröken som tog tillfället i akt att låta måltiden bli en pedagogisk högtidsstund. Alltså skulle alla barn ta för sig lite av alla grönsaker som fanns att välja på (och det är inte lite - vilket jag brukar vara glad över annars). Och ALLA fumliga små barn skulle balansera ärtor, majs, vitkål, morötter mm på en sked från sereveringsskålarna till sin egen tallrik.
Det tog tid kan jag säga! Den sortens fröknar har jag alltid älskat när de har tagit hand om mina barn på det där rara, gulliga, lugna sättet, och jag har känt att barnen har haft det bra på dagarna.
Men nu - stressad och hungrig - ja, jag undrar om det inte glödde ett förstadium till hat i mitt för tillfället avtrubbade känsloliv. Hungern och stressen förändrade mig till en primitiv, blodtörstig best!
När jag äntligen fick mat på min tallrik tog jag sikte på en kollega som hade bänkat sig vid ett lämpligt bord, och i förbifarten fräste jag åt en tonårsunge att ta av sig mössan omedelbart, och på ungefär 7,5 minuter åt jag upp maten och sprang tillbaka till klassrummet för att sätta igång en film om förtryck och elakheter (Hip Hip Hora...)

Och sen skulle vi ha samtal om etik och moral....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback