neverkeso

Det är jag. Jag kan bli tårögd över en sorglig artikel så det svämmar över. Då är det jobbigt om jag sitter på pendeltåget och läser. Sitter jag hemma tillåter jag mig att leva ut känslostormarna och då kan jag snörvla och snyta mig utan att behöva behärska mig. Bröderna Lejonhjärta kan jag överhuvudtaget inte läsa. När han hoppar ut genom fönstret och räddar lillebror bryter jag mer eller mindre ihop.  Och den här låten får mig att svälja, svälja, blinka, blinka, titta åt sidan och harkla mig lite. Men ändå är ögonen alldeles blanka när låten är slut