Du fattas oss...
Vi satt i vardagsrummet igår, och var allmänt flamsiga. Då ringde telefonen, och vi förstod att det var något tråkigt vi skulle få veta när svågern lät dämpad och ställde in sin 40-årsfest. Han berättade då att de just hade fått besked om att Nisse hade somnat in. Visst hade han varit sjuk och visst hade han åkt ut och in på sjukhus ofta den senaste tiden, men det var för tidigt att dö!
Nisse, som älskade att hugga ved, pyssla med blommor, laga mat, städa och skura och som alltid var så mån om våra barn. Och nu var allt över.
Han hade fått svåra bröstsmärtor och fått åka in till sjukhus akut ännu en gång, men den här gången ordnade det sig inte. Nu orkade kroppen inte längre. Och vi som hade planerat att hälsa på redan på söndag. Nu går inte det.
Jag är en tvivlare och svag i tron, men jag hoppas att du och mamma äntligen har fått träffas igen. Ni fattas oss...
