neverkeso

Idag var vi ute och åkte på småvägar och plötsligt mindes jag något som hände för många år sen. Jag hade en kompis vars bror hade en gård med grisuppfödning nere i Småland. Genom honom kunde vi beställa julgrisen,och vara garanterade att få äta en gris som varit glad (gulp!).
Jag frågade även vänner och bekanta om de var intresserade av detta griskött, och det var ganska många som passade på att köpa av den här bonden.
När det var dags för kötteleverans hade bonden packat sin bil full med olika lådor med fint styckat kött, som vi åkte runt och levererade. Som tack för hjälpen fick jag en jättestor låda med div bortskurna köttslamsor och inälvor  mm att ge till våra hundar. Jag packade in mitt styckade kött+ plastbacken med hundmat i min bil och började åka hemåt på såphala vintervägar. Plötsligt blev jag livrädd att åka ner i diket med min skumma last. Tänk om jag skulle hamna i diket, och någon snäll bilist skulle komma fram för att hjälpa till, och där skulle jag ligga i ett hav av kött,inälvor och blod. De skulle ju kunna få hjärtstillestånd av chocken! Och jag skulle ju givetvis kunna förvärra det hela genom att säga:
- jorå, jag mår bara fint, men hur gick det med brorsan?