Dag med avslut.....
Idag hade vi julavslutning på förmiddagen, och på eftermiddagen var jag på begravning. Det var ett mycket jobbigare avslut.
Det var en vacker begravning med vädigt mycket musik. Vännen som begravdes (bara 45 år gammal) tyckte mycket om musik, och hon sjöng i två körer, så de var där och sjöng för henne. Dessutom sjöng hon för oss - en låt som hon hade sjungit in. Hon hade själv skrivit texten och hennes sambo hade skrivit musiken. Det var vackert , men det var så sorgligt så det nästan gjorde ont att lyssna. Det var en mycket vacker kärleksvisa, och hon hade en väldigt vacker sångröst. Dagens sista sneda solstrålar lyste in så vackert genom kyrkfönstret, och solstrålarna, den mäktiga körsången, alla vackra blommor, den fullsatta kyrkan med ljusklädda människor och bilder på vännen som log så vackert gjorde det hela till ett fint avslut. Och avsked.
Hoppas hon hörde när kören sjöng den vackra psalmen Var inte rädd .
Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken. Ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd. I sanden finns det spår.
Kanske sjöng hon med....
Det var en vacker begravning med vädigt mycket musik. Vännen som begravdes (bara 45 år gammal) tyckte mycket om musik, och hon sjöng i två körer, så de var där och sjöng för henne. Dessutom sjöng hon för oss - en låt som hon hade sjungit in. Hon hade själv skrivit texten och hennes sambo hade skrivit musiken. Det var vackert , men det var så sorgligt så det nästan gjorde ont att lyssna. Det var en mycket vacker kärleksvisa, och hon hade en väldigt vacker sångröst. Dagens sista sneda solstrålar lyste in så vackert genom kyrkfönstret, och solstrålarna, den mäktiga körsången, alla vackra blommor, den fullsatta kyrkan med ljusklädda människor och bilder på vännen som log så vackert gjorde det hela till ett fint avslut. Och avsked.
Hoppas hon hörde när kören sjöng den vackra psalmen Var inte rädd .
Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken. Ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd. I sanden finns det spår.
Kanske sjöng hon med....
Kommentarer
Postat av: johannapannan
åh det förstår jag - att det var sorgligt att lyssna på när hon sjöng. Förstår om det kändes extra verkligt att hon är borta när man plötsligt hör hennes röst fast hon inte är där.. *kramar om*
var inte rädd-psalmen tycker jag med om.
Postat av: Ester
Fy, vad livet är orättvist...
Trackback