neverkeso

Idag har vi åkt "Mälaren Runt". För er som inte vet vad det handlar om kan jag berätta att det är ett mäktigt, årligt evenemang med tusentals motorcyklar som åker - ja, runt Mälaren förstås. I vanliga fall brukar jag vara ganska imponerad av upplevelsen av den nästan ofattbara massan av motorcyklister av alla slag som åker runt och visar upp sig. Det är allt från ungdomar till veteraner, allt från tuffa brudar till grånade damer, allt från snälla familjefäder till hårda grabbar i dekorerade svarta skinnvästar och dekorerad hud (tatueringar alltså). Och alla åker tillsammans och fullständigt dominerar trafiken denna dag.
Just idag kom vi av oss, maken och jag, för vi kom fram precis när en olycka hade skett, och en förare låg på marken, samtidigt som ytterligare ett par andra motorcyklar låg på backen. De förarna lyckades haltande släpa undan sina motorcyklar åt sidan, men åtminstone en person var så illa skadad att ambulans tillkallades.
Maken och jag försökte signalera åt de trafikanter som närmade sig olycksplatsen, så att de skulle vara medvetna om att en olycka skett, så de kunde sänka farten. Tyvärr förstod inte alla allvaret i det hela, utan de blev närmast irriterade på våra signaler, och blåste vidare i hög fart. Lyckligtvis hände inget ytterligare just där.
Jag hoppas verkligen att den skadade mannen inte var alltför illa skadad.

Man blir så medveten om hur bräckliga vi är vid såna här tillfällen.